Derya och Bissan lär av varandra hela tiden

Derya och Bissan gick med som mentor och adept i vårt mentorprogram för ungdomar i oktober förra året. De har nu kommit en bra bit in i programmet, lärt känna varandra närmare och båda tycker att de lär sig av varandra hela tiden.

Philip satte sig ned med dem efter vårt studiebesök på Google i våras för att fråga lite om vad de tycker om programmet hittills.

Varför ville ni gå med i ungdomsmentorprogrammet?
– Jag ville veta hur jag ska gå på vägen till min dröm. Jag ville veta hur man kan nå sitt mål, säger Bissan som är adept.

Tycker du att det blev som du hade tänkt dig?
– Ja tills nu verkligen, ja.

Berätta lite om vad du har gjort.
– Om jag behövde hjälp med en läxa eller behövde någon som pratar med en, så kunde jag bara kontakta Derya och hon svarade, vilket var kul!

Om vi frågar Derya då, Varför ville du bli mentor i ungdomsprogrammet?
– Jag hörde om mentorprogrammet på mitt jobb av en kollega som hade blivit mentor och då tyckte jag att det lät väldigt intressant och kul att lära känna mycket nya människor och sen att ha någon som man lite närmare kan skapa en relation med och jag är själv också rätt ny i Sverige. Och då tyckte jag att det var lite kul för att då är det inte bara ensidigt, jag kände att jag lär mig mycket nya grejer om hur saker fungerar från Bissan hela tiden. För du har ju faktiskt bott mycket längre än jag i Sverige, säger Derya och skrattar.

– Det var tur för mig att jag träffade henne! inflikar Bissan.

Det visar sig att Derya, som är mentor, har bott i Sverige i ett och ett halv år, medan Bissan, som är adept, har bott här i två och ett halvt år.

– Vi lär varandra! Säger Derya och Bissan håller med.

– Men hon kan systemet mer än mig så hon visar mig, säger Derya.

Hur kommer det sig att du Derya kan svenska på så kort tid? Har du läst på SFI?
– Svenska språket? Nej jag är från Finland så mitt modersmål är svenska. Jag hör till de fem procenten av Finland som pratar svenska som modersmål. Så jag pratade det innan. Men sen så är det såklart annorlunda när man bor i ett samhälle där man pratar svenska hela tiden, för i Finland så pratar man mycket finska också. Och så känner jag inte helt igen hela systemet. Till exempel skolsystemet, det är lite olika skillnader mellan Finland och Sverige. Men där känner jag att vi har en bra dialog och så hjälps vi åt om det är något som du behöver ta reda på, säger Derya och tittar på Bissan.

Jaha vad kul! Så du är uppvuxen i Finland?
– Exakt. Så jag flyttade hit med min kille, som är från Stockholm, och så fick jag jobb här. Jag hade varit många gånger i Stockholm innan, så för mig var det inte helt nytt.

Tycker du att det blev som du har tänkt dig, mentorskapet?
– Absolut. Nu visste jag ungefär hur det skulle vara, men kunde inte helt veta hur det skulle bli och jag tycker att det har blivit mycket roligare! Just att man får ta del av alla studiebesöken, såsom nu när vi är på Google! Dom hade jag inte själv sett på egen hand.

Bissan och jag gör mentorskapet till en unik grej med vad som passar oss om när vi ses och vad vi gör och så. Det blir nog lite olika mellan varje mentorpar kan jag tänka mig.

Just det, ni har verkligen känt att ni kan anpassa mentorprogrammet som ni vill ha det om jag förstår rätt?
– Mmmm, säger båda i kör.

Vad bra! Vad tycker Bissan har varit bäst och roligast?
– Google-besöket! Det var spännande att få se och veta mer om dom och vad dom tänker om utveckling och så. Och deras historia! Det var så spännande.

Vad kul! Och Derya då, vad tycker du har varit bäst och roligast hittills?
– Jag måste nog säga att jag tycker att det var när jag fick komma och hälsa på din familj, säger Derya och vänder sig mot Bissan.

– Dom är jättehärliga! Jag fick äta massor med mat, så nästa gång jag kommer hem till er så ska jag komma jättehungrig! Dessutom så lärde du mig grunderna i arabiska alfabetet. Men jag kommer inte ihåg så mycket så vi får nog ta det igen! lägger hon till och skrattar.

Det var det som var bäst under den här tiden, men om man vänder på det då – kan ni säga någonting som har varit svårt och utmanande i mentorprogrammet?
– Jag tycker att systemet i Sverige är lite svårt för mig att förstå. Så jag behöver lära mig lite mer hur det funkar i skolan, gymnasiet och universitetet. Jag tror att ni kan det för att ni är uppvuxna här och kan det därför, så då kan ni bara berätta mer om det så att jag också förstår det, säger Bissan.

Definitivt! Och Derya, tycker du att det är någonting som har varit svårt och utmanande i rollen som mentor?
– Eftersom jag inte heller är uppvuxen här så är det svårt att sätta mig in i det här med hur det är att vara ungdom i svenska samhället. Det kan också vara utmanande tidsmässigt ibland. Vi vill jättegärna ses men vi har olika tidtabeller, det kan vara svårt att få ihop våra kalendrar. Men sen å andra sidan så pratar vi jättemycket på messenger och så. Det betyder ju inte att man behöver ses varje vecka för att det ska bli någonting utan man kan ha en dialog där också.

Ja just det, så att när tiden inte räcker till så kan man ändå prata på sms eller messenger?
– Ja absolut! säger båda.

Och det här med att det är svårt att sätta sig in i situationen som ungdom i Sverige – hur har du Derya, som är uppvuxen i Finland, hanterat det som mentor?
– Om du Bissan har haft en fråga som jag inte har kunnat svara på, så har jag frågat andra kollegor som är rätt unga ännu. Eller så har min kille försökt ta reda på det på något sätt om det är något som jag inte har kunnat.

Men du har nog inte haft så svåra frågor ännu, det är mest om skolsystemet och hur man söker in, hur mycket poäng man behöver och det är kanske något jag inte kan helt svara på.

– Ja jag fick lite hjälp av skolan med det, säger Bissan.

– Men annars försöker jag fråga mina nära, lägger Derya till.

Hur reagerar dina nära kompisar och kollegor när du frågar?
– Jättepositivt! På mitt jobb är vi två stycken som har blivit mentorer! Jag har berättat ganska mycket om den här organisationen och det är många som har varit intresserade och som eventuellt i framtiden kanske vill bli mentorer, så det har varit jättebra. Till exempel idag berättade jag att vi skulle till Google och då var det många som sa “what?! är det sant?”.

Bissan då, vad skulle du säga är det viktigaste som du har lärt dig under året?
– Svenska, mer svenska. Mer ord. Att rätta mina grammatiska fel och sånt. Till exempel så skriver jag en krönika nu om växthuseffekten. När vi träffades i helgen så visade jag Derya min krönika och hon rättade mina grammatiska fel. Så då lärde jag mig hur jag nästa gång kan använda En och Ett på rätt ställen.

Och vad skulle Derya säga är det viktigaste som du har lärt dig?
–  Kanske hela det här när vi har våra gruppträffar, om hela mångfalden som finns. Som sagt jag är från Finland och där är det absolut inte på samma sätt. Integrationspolitiken ser väldigt annorlunda ut i Finland jämfört med i Sverige. Och det är också det som fick mig att gå med här, för jag tycker det är så intressant hur man på ett sånt här roligt sätt kan integrera.

Och också att höra hur din bakgrund har varit, det har varit jätteintressant, säger hon och tittar på Bissan.

– Ja, jag har träffat nya personer och fått nya kompisar i programmet, säger Bissan.

Vad kul att höra! Och om man tänker att det finns någon annan där ute som funderar på att söka till programmet för att dom vill ha en mentor, vad skulle du Bissan säga till dom då?
– Min kompis undrar om det faktiskt och hon ville besöka nästa år. Hon frågar om hur går det, vad lärde du dig och sånt. Så svarade jag att ja det var bra att man får en kompis, men samma sak någon som hjälper dig, eller typ leder dig in i hur du ska kunna nå ditt mål. Och det var verkligen väldigt kul och och bra för mig som nyanländ. Om jag undrade något så kunde jag bara fråga och inte hålla det inom mig tills jag träffar någon som kan svaret. Nu kan jag bara fråga närsomhelst om det som jag undrar om.

Just det det är ju jättebra att du kan fråga närsomhelst på messenger eller sms. 

Och Derya då, om du har kollegor eller vänner som funderar på att vara med i programmet. Vad skulle du vilja säga till dom?
– Just nu känner jag att man är inte bara en mentor, utan man blir ju kompisar! Man får mycket nya kontakter och kompisar som är kul att hänga med.

Men jag tänker också att alla har sina hektiska tidtabeller och ibland har mina kollegor undrat “men om man inte hinner? Och hur mycket tid tar det?”, så är ju det absolut inte ett hinder för att inte komma med. Utan du gör det som sagt tillsammans med din adept och så mycket tid som ni har kan ni ses och hela tiden hitta olika nya sätt. Det är upp till en själv att göra det till på sitt egna sätt. Så man behöver inte tänka att det är ett hinder att man inte har så mycket extra tid, för ofta när man går med i grejer så tar det alltid en viss tid, men här är det ju verkligen så att det är ju upp till en själv. 

Precis, det är ju intressant för jag tror att det är många som tänker att man kanske inte hinner med. Men då menar du att man kan anpassa det på olika sätt?
– Exakt!

Har ni något tips till de som börjar programmet nu? Hur ska det bli så bra som möjligt för dem?
– Försök ha så kul som möjligt. Förlora inte tiden utan kör bara! Undra, fråga, du behöver inte vänta, säger Bissan.

Kör bara. Positiv, kör och våga fråga.
– Ja! För det händer en gång i livet liksom. Det kommer inte hända nästa år. Om du kör nu så slutar du om ett år. Så alla frågor som du kommer på, fråga direkt och undra om det.

Har Derya något tips till någon som ska bli mentor?
– Var öppen mot allt nytt. Vi lär varandra hela tiden. Så var öppen och nyfiken!

– Jag vill bara säga lycka till till dom som börjar! säger Bissan.

Toppenbra!