“Ja, kan jag hjälpa någon med något gällande yrkesliv så gör jag det”

I veckan hade Martina och Ville digital diplomering för ännu en omgång av Nema Problema Yrkesmentorer, där nya i Sverige med eftergymnasial utbildning fått hjälp att ta steg mot jobb av mentorer med erfarenhet av den svenska arbetsmarknaden. Bravo! Vi ställde några frågor till Ana (adept) och Anne Mette (mentor) som varit ett mentorpar i omgången.

Ana, varför ville du vara med i det här programmet?

Jag behövde någon som jag kunde prata med mitt yrke och sitt arbetsliv om. Jag hade några vänner som är svenska men de hade inte samma yrkeserfarenhet som jag – jag behövde någon med erfarenhet från skolvärlden att prata med. Inte nödvändigtvis för att få ett jobb men för att förstå bättre hur det funkar. Dessutom så ville jag träna svenska. Med mina vänner brukar jag alltid prata engelska, men med en mentor kan jag prata svenska. 

Sen du gick med i programmet, vad, om något, har förändrats i ditt liv? Vad var det som ledde till den här förändringen?

Nu har jag Anne Mette i mitt liv. Jag har fått en ny vän. Vi har matchat så bra och kan prata om allt. Faktiskt så kan vi prata i flera timmar. Förut så har jag haft väldigt svårt att prata länge på svenska, men med Anne Mette så flyter det bara på. Och genom våra samtal har jag kunnat lära mig många saker. Inte bara om jobb utan också om kultur och hur saker funkar i Sverige. Faktiskt om livet!

Anne Mette, hur kommer det sig att du valde att engagera dig som mentor?

Jag tycker att det är väldigt spännande att träffa nya människor.  Och så tänkte jag sådär att “ja, kan jag hjälpa någon med något gällande yrkesliv så gör jag det”. 

Har du fått ut något av mentorprogrammet? Vad i så fall?

Jag har fått Ana! Precis som hon sa är vi en sån bra match. Vi har haft så mycket att prata om, redan när vi sågs första gången. Vi kan prata, prata och prata. När andra fikar i en kvart så fikar vi i två timmar. Vi har haft väldigt stort utbyte av varandra. Fort kändes det som att vi kom över en stolpig formell mentor-adept-relation och kom till in på djupare och mer personlig relation.

Med Corona har vi dock inte kunnat göra allt jag tänkte att vi skulle göra, med det ska vi göra senare.

Har du någon rekommendation till någon som funderar på att bli mentor?

Testa! Det är spännande att lära känna en ny människa och det kan man verkligen göra i ett mentorskap, det är vi bevis på. Och om man blir yrkesmentor tycker jag att man ska vidga sina vyer, inte bara fokusera på jobb eller fastna i en mentor-adept-relation, utan också prata om annat och att ta sig tid för att lära av varandra. Jag har lärt mig massor om Anas hemland (Kroatien), östeuropeisk historia och hur det är att komma till Sverige från en annan kultur.

Tack Ana, Anne Mette och alla andra som bidragit till lärorika, utvecklande och roliga åtta månader i Yrkesmentorer! Tack också till Stockholms stad som möjliggör programmet.